Som ni säkert vet så har vi på Ålanstravet dragit igång en travskola. Den första i sitt slag på Åland. Intresset var lite svalt och avvaktande i början men inför nästa termin ser det riktigt bra ut. Vi har mer än fördubblat elevantalet och mer kan man väl inte önska sig. Det är också bra att skynda långsamt eftersom vi ännu har kört det med ideella krafter. Vilket så småningom kommer att vara ohållbart.
Just nu har vi åtta hästar i stallet. Tre shettisar, tre russ och två varmblod. Min tanke är att jag ska presentera dem för er men eftersom jag kan skriva hur mycket som helst om dem så tänker jag göra det i grupper så jag börjar med de minsta och går upp till de största. Så i första blocket kommer jag att presentera våra shettisar; Gläntans Stuart, Sören Chamören och Tomtagårdens Wiking (som egentligen ägs av Nanny Eriksson) men låt mig börja med minstingen:
Sören Chamören, treårig hingst,
Många av er undrar säkert varför han heter Chamören och inte ChaRmören men det har jag fått förklarat för mig att beror på att när han var föl så hade de problem med att döpa honom och då fick några barn, tror det var en förskola, döpa honom. De tyckte att han skulle heta Sören och eftersom detta var i södra Sverige och de tyckte att han var charmig så blev det Sören Charmören men eftersom det dialektalt sägs utan mittersta r-et så blev det helt enketl Chamören. Lite speciellt men väldigt kännspakt...precis som vår Sören.
Jag och ordföranden för föreninge åkte till Sverige för att hämta ett Gotlandsruss till travskolan och där stod den lille, oansenlige, söta, hingsten Sören i hagen tillsammans med tre andra shettisar och russet som vi skulle hämta. Han verkade lite slö, nästan lite apatisk men var otroligt söt. Vi frågade vad han kostade men konstaterade att vi inte kunde ta honom just då eftersom vi på hemvägen skulle plocka upp en shettis också så sen var transporten full.
När vi kom hem med våra två första, av föreningen ägda, ponnyhästar kom vi rätt snabbt fram till att vi nog behövde någon till och Sören kom ju givetvis på tal. Efter lite velande fram och tillbaka bestämde vi att vi skulle ta honom också och så blev det. Hit kom han och än så länge blir han kvar. Han är snäll men envis så som förväntas av en shettis men han sparkas inte och bits inte och han är hur snäll som helst att hålla på med men han är lat...så otroligt lat så ni kan inte förstå! Men om någon som är vuxen eller som kan lite mera kräver något av honom så springer han så fint. Vi har lite börjat hota med att om han inte börjar springa fortare så får han flytta någon annanstans..än så länge bara tomt hot.
Hur som så lever han upp till sitt namn och alla barnen älskar honom.
Nästa på tur är...
Gläntans Stuart, fyraårig valack,
Hämtades hem från Sverige och kommer från Göteborgstrakten så Gunnar Ohlssons transport hämtade upp honom och tog honom med till Skråmsta Stuteri där vi plockade upp honom. Han traskade snällt ombord på transporten och stod så lugnt och fint och åt under resan hem tillsammans med gotlandsrusset som vi hämtat på samma resa.
Även han ett litet charmtroll som alla elever tycker om. Han kan vara lite pigg ibland och då kan han få för sig att galoppera lite mera än de andra och även dra på en lite bakutspark, bara av glädje men är man ovan kan det säkert verka lite skrämmande. Stuart var inte inkörd när han kom till oss men han var otroligt snäll att köra in och det var nästan bara att sätta vagnen bakom honom och köra. Han kommer nog med lite träning att bli en riktigt bra travponny. Han har viljan att springa och vill absolut vara först...en bra egenskap om man ska vara travponny.
och sist men inte minst...
Tomtagårdens Wiking, 13 årig valack,
Inlånad till travskolan av Nanny Eriksson (min dotter). Wiking är en rutinerad herre som har tävlat och haft en del framgångar på banan. Han har startat totalt 20 gånger, vilket kanske inte verkar så mycket men med tanke på att han bara startat två säsonger (2018 o 2020) så har han gjort det bra eftersom han lyckats ta pengar med sig hem hela 17 gånger. Han är otroligt snäll och vem som helst, nästan, kan köra honom. Han kan få för sig att gå av banan om han har någon ovan i vagnen och han tycker att det är tillräckligt...då går han hem. Precis som de andra skulle han aldrig komma på tanken att bitas eller sparkas. Även han omtyckt av alla fast det finns några som tycker att han springer lite för fort ibland.
Så det var alltså våra tre shettisar...tre killar med mycket attityd och charm som förhoppningsvis kommer att glädja många elever framöver på travskolan.
0 kommentar(er)
